Tanken var inte att det skulle vara någon träning idag och jag hade ingen följeslagare – men jag var så sugen på ett pass så jag tog stavarna och drog dit i alla fall. Det var första gången jag gick med stavar på egen hand, någonsin. Det har känts jobbigt men också själv vilket är en jäkla bedrift när man har social fobi och sånt bara ger ångest. Kändes hur bra som helst. Tränade och blev helt slut men på ett skönt sätt. Sen hem och käka därefter tog jag tag i städningen. Dammtorkning extra noggrann sådan och sen dammsugning.

Trapporna var helt sjukt jobbiga idag, var så färdig – det blir onekligen att man går snabbare när man är själv – men jag tog mig upp och höll inte på att dö tack och lov.

Det här är väldigt många framsteg på kort tid, i tanke på hur min vardag sett ut senaste året. Något stort har hänt mentalt, hela mitt tankesätt är förändrat. Nu vill jag göra saker och inget känns jobbigt. Annars har allt varit motigt och jag har måste tvingat mig ändå inte lyckats.. och nu bara vill jag göra massor av saker. Samtidigt blir det en bra träning på att lära sig begränsningar, något jag har riktigt svårt med pga min maniska sida. Så begränsningen blir att se till att fixa detta med vikten i första hand men att få ordning på vardagsrutiner, något jag tränar med på sidan av just nu.

Frågade på Itrim idag om dom trollat med mig eftersom detta bara liksom skett… för det känns nästan så. Men tydligen är det jag själv som helt står för förändringen. Ah, jag är så glad och stolt så ni kan inte ana!