Andapsin intas med fördel i flytande form. Läkemedlet lägger sig sedan som en hinna/skydd i magsäcken, ovanpå annan som du nyligen stoppat i dig. Hinnan skyddar så att ingen magsyra kan läcka upp i matstrupen och ge uppstötningar, halsbränna eller rinna ner i lungorna. MEN, det fungerar bara om man inte äter och dricker efter intaget. Kan behöva upprepas innan full effekt uppnås eller kombineras med andra läkemedel. Läs gärna under GERD här.

Det står att man ska ta 10ml på fass.se har jag för mig, men jag får ta så mycket jag behöver eftersom det inte tydligen är nåt farligt att överdosera så läkaren skriver alltid sic! på mina recept. Det innebär att läkaren har bestämt en annan dosering än vad som rekommenderas. Jag rekommenderar dock ingen att överskrida det deras läkare har skräddarsytt för er andra, däremot kan ni rådfråga läkare om ni tycker effekten är för klen.

Bäst fungerar den tillsammans med Gaviscon som fungerar ganska så lika, jag brukar varva med dessa. Andapsin är egentligen en magsårsmedicin men fungerar lika bra emot refluxproblem (GERD) osv.

Tyckte Annika verkade mysig och så men i och med att hon började hänga efter Marcelo och bli en liten knähund nästan som bara får äta skit tappade jag all respekt för henne, tyvärr för det hade varit kul med en vinnare från Jämtland.

När Vobban åkte ut i söndags blev jag än mer le, goare människa har nog aldrig varit med i denna typen av program innan. Han är beviset att innanför alla stora muskler finns en vacker mjuk själ. Han gav sken av att ha haft det tufft och det är säkert en stor anledning till hans personlighet och all den respekt han visade, både för människor men även materiella ting. Såna människor är de allra mest intressanta och inga plastiga låtsasmänniskor som bara spelar och ska försöka vara någon som alla älskar trots att dom lovar så stort att dom bara är sig själva. Jojo.

Nu hoppas jag att Lars vinner, Lars och Vobban är dom enda som känns värdiga för min del och dom har varit anledningen länge nu till varför jag ens fortsatt att kika. Att produktionen släpade in Rodney igen dissar jag helt. Är det de bästa dom kan komma på? Nä jag är besviken på årets deltagare och produktionen. Bättre upp!

Tack för en jättebra blogg. Jag känner igen mig med urtikarian….jag har det ja me!!! Jag har haft det i ca 1 år. Jag äter tavegyl,men blir så otroligt trött av det. Har du nå bra tips på mediciner till urtikarian??

Tack så mycket. :) Beklagar att du måste plågas av skiten. Tavegyl hjälpte inte mig alls faktiskt men allt är individuellt. Cetrizin heter det jag äter nu, också en antihistamin som man inte blir trött på. Den finns receptfri fast då är doseringen mer blygsam. Själv tar jag fyra tabl. per dygn men detta är uppassat av läkare så börja inte laborera själv. Tillsammans med antihistaminet äter jag ett läkemedel som heter Singulair som egentligen är en astmatablett men som man lånat biverkningarna av. Mitt angioödem är halverat samt utslagen lite lugnare så på mig fungerar dom toppen.

Om du inte redan går hos hudspecialist råder jag dig att söka till sådan (din husläkare kan remittera dig vidare) – där kan du få mer adekvat behandling och råd. Vem vet, du kan behöva nåt helt annat och en vidare utredning. Nu vet inte jag hur pass plågad du är av detta men alla som frågar som har samma diagnos rekommenderar jag en speciallist då jag själv märkt vilken skillnad det är på kunskapen kring detta beroende på läkartyp.

Hoppas du hittar något så det blir drägligt för dig och välkommen åter med frågor och funderingar. Kanske har du något tips att ge mig?

Discodrottningen Donna Summer har avlidit 63år gammal i cancer meddelar media nu ikväll.

Och största favoriten: http://youtu.be/95RPczLZXRQ

Regeringen har bestämt att man som individ inte får bestämma över sitt liv även om man är i sina sinnes fulla bruk. Att människor ligger och plågas in i det sista, får en ovärdig död och kostar landstingen ännu mer resurser och pengar; är inget som har betydelse.

Jag är för aktiv dödshjälp. Dels tycker jag att alla människor som har ett fungerande hjärnkontor ska få bestämma själva, dels vill jag inte att människor ska behöva lida in i det sista när det kan undvikas, dels spar man resurser och framförallt människovärdet rubbas inte.

Läste en artikel på Aftonbladet som gjorde mig berörd. Jag kan faktiskt inte förstå varför det kämpas emot så och människor ska behöva plågas såhär. Om loppet redan är kört och man bara ligger och väntar på att få dö, och plågas enormt, varför ska man behöva genomlida detta?

Nej kära regering, lägg pengar och resurser på de som kan räddas, och släpp taget om de som behöver få kila vidare – på ett värdigt vis.

För ett antal år sedan sändes en debatt om Chantal Sébires som nekats aktiv dödshjälp av  president Nicolas Sarkozy eftersom lagen inte tillåter detta. Hon led av en obotlig tumörsjukdom (se bild) och hade mist smak och synen på ena ögat. Är detta ett värdigt liv?

Men kom igen, dags att se över lagen nu – detta framstår tyvärr som ren tortyr!

Det är bara att se till att stå ut nu och sen ta nya tag när allt lagt sig.

Hur som haver bjuds det på en bra förklaring för några av de vanligaste skrivfel man har i sina inlägg. Nåt säger mig att många slarvar mer online med skrivningen. Läs inlägget här: http://minsmalavag.blogspot.com/2012/05/en-anda-sar-skrivning.html?showComment=1337027232738#c2337586470739803183

1. Hur ofta klipper du dig?
2. Hur ser dina naglar ut?
3. Hur ofta använder du make up?
4. Hur ofta köper du nya kläder?
5. Hur länge står du framför spegeln när du fixar dig?

1. Normalt sett två till tre gånger om året.
2. Utsparade, filade, målade.
3. Dagligen (normalt sett), kul att färglägga en tavla varje dag :P
4. Inte särskilt ofta, hatar det rent av eftersom jag är så fet och alla kläder sitter illa. Men skam den som ger sig, dom ska sitta väl tids nog!
5. Mellan 15-30 minuter beroende på vad som ska göras

Frågorna finns här.

Jag körde Itrim och gick ner 17 kg, höll mig länge rätt bra, gick upp lite och sedan hoppade jag på LCHF. Itrim är super om man snabbt skall bryta vanor för ett tag ;)!

Allt är individuellt. Man måste hitta vad som fungerar för sig själv. Jag tror på detta med att ändra vanor och sedan stabilisera dessa. När man nått sin målvikt och är viktstabil behöver man inte göra dessa ”uppoffringar” som man kallar det i det sämre levnadssättet, då kan man äta allt, men i små mängder. Allt handlar om att lära sig begränsningar och hålla sig dit.

Har själv testat LCHF tre gånger och ja det fungerar men inte i långa loppet för min del. Jag vill ändra levnadssätt och tappa i vikt för ett sundare leverne, inte äta mig ner i vikt eller svälta mig ner i vikt.

Jag vill fokusera på ett aktivt liv och avdramatisera detta med maten helt.. och göra träningen till en stor del av mitt liv.

Och lyckas kommer jag göra med Itrim i ryggen, dom är underbara där bara man låter dom hjälpa till. ;)

Fast nu har det blivit så extremt, jag minns inte vardagliga saker och J börjar märker det mer och mer. Tog upp detta idag. Eftersom jag ändå är så ångestfylld och stressad så menar läkaren att det med största sannolikhet fortfarande beror på att min hjärna hela tiden går på högvarv i o med min inbyggda oro och så nämnde hon såklart nåt som jag glömt också men det var nåt med kortisol. Samtidigt ska det tas upp med min husläkare som får vidarebefordra detta plus lite nytillkomna symtom till neurologen angående MS-utredningen. har också fått svårt mer och med att fästa blicken och ser suddigt stundvis och lite sånt. Just svårt att fästa blicken kan dock vara en biverkan på Lyrican, vilket jag hopas för det börjar bli läskigt allt detta.

Upplever också att jag snubblar mer och har sämre balans, har svårare att uttala ord när jag läser, liksom snubblar på orden och stavar sämre, fast att jag vet hur saker stavas – så måste jag sitta och rätta massor i efterhand.

Jag är väldigt okoncentrerad numera, jag kan helt enkelt inte.. och det sa hon också beror på allt detta med hur jag mår och hur allt sett ut. Eftersom jag inte hade såna svårigheter som barn osv så är det tack och lov inte frågan om något bokstavshandikapp. Det är svårare att bara sätta sig och bara skriva ner sina inlägg och uppdatera av samma anledning, har tusen inlägg att lägga upp känns det som men när man har lust så blir jag helt förlamad på nåt vis. Har börjat strukturera upp lite nu så jag kanske kan få någon ordning vad jag ska lägga upp när.

Mer fokus blir det också på avslappning och yogan men hon tror att det kommer ge mest märkbar effekt tillsammans med att jag får berarbeta att jobbigt och det kan ju också vara en anledning till varför jag känner att det inte hjälper just nu?

Kämpar på gör jag i alla fall för inget av denna skiten ska få hålla mig fången särskilt länge till. Jag har lust att leva nu och inget ska fan hindra mig även hur mycket dom försöker. jag får bara hitta omvägar helt enkelt, för det ska bara gå.

Min pappa var ju våldsam mot min syster och mer psykiskt jobbig med mig och allt runt detta har lagt sig som en dålig grund i mitt liv och det ligger och pyr. Och när läkaren började tog upp detta och sina teorier så började mina tårar rinna och jag kände nåt annorlunda inom mig, som att någon låste upp en dörr där inne? Jag behöver få saker bearbetade och lära min strategier för att kunna leva med mentala smärtor som finns i mitt liv som demoner och ställer till det dagligen. Dels ska det ordnas så jag får en långvarig kontakt med psykolog men sen ska det också ses över om jag inte kan få en mer akut kontakt just för det mest akuta, sömnen.

Beslöt också att plocka bort den nuvarande insomningstabletten helt då inget sånt ändå verkar fungera.. och jag vägrar äta nåt som inte har effekt.

Det KAN vara så att min maniska sida beror mer på att jag jämt känner mig jagad inombords och därför aldrig kan vara lugn, hon skulle se över allt lite mer och kanske ska jag testa en annan medicin som ska stabilisera just det maniska beteendet lite eftersom det börjar bli så extremt. Den medicinen skulle varken göra en trött eller ge mer matlust vilket är positivt.. får se hur det blir som sagt.

När jag var klar där var jag helt slut, gråtfärdig och matt. Tanken var att gå lite på stan och sen ta bussen upp och sedan gå och träna. Men nej det hade inte fungerat, tårarna bara rinner bara sådär och kan inte kontrollera det. Så jag gjorde en kompromiss, för nån motion skulle det i alla fall bli, promenaden ner räcker inte.. så utan att riktigt känna efter beslöt jag mig för att vi skulle promenera hem också – alltså ingen buss. Ner från stan och upp till oss är det bara uppför, något som är extra jobbigt för en otränad som mig men jag tänkte att någon gång måste jag ändå ta tag i det med.. J kom fram till att vi inte gått så uppför sen vi var i Norge, vid starten där, då vi tränade ganska så bra, det var 2007! Men nu var det dags.

Och det gick hur fint som helst, vilade inte en enda gång! Inte ens innan vi skulle upp för de fem trapporna här hemma.. och då tog jag i extra (vart nu den energin kom ifrån) och gick fort uppför alla i ett svep. Höll på att svimma sen och kunde knappt få någon luft alls, ansiktet var rött som en tomat, men jag gjorde det i alla fall. Snacka om att det är skillnad på ”tanten” nu! Yeah för träningen och all stöttning på Itrim säger jag bara!

Förövrigt heter träningen man gör på Itrim just Pulspass, men tanken har inte riktigt slagit mig varför.. men igår på gruppmötet for polletten ner. Har sett mätaren där men aldrig vågar spana in då allt som har med hjärta, blodtryck, puls, hjärtljud, hjärtsjukdomar etc ger mig sjuk ångest som jag nog berättat om förut. Jag har alltid förknippat hög puls som nåt dåligt, nu vill jag försöka vända den här rädslan för alla dessa ting och någonstans måste man börja, eller hur? Blodtrycksmätningen på hälsoträffarna med rådgivaren ger mig också sjuk ångest men det är samma där, för att komma över rädslan så måste jag ta tjuren vid hornen helt enkelt.

Benhinnorna känns fortfarande och vekryggen, det var ett rent helvete och kunna ligga i sängen första timmarna igårkväll men idag är det mindre, så det är bara att köra på med träningen. Ryggen är helt enkelt så ovan all rörelse och aktivitet och reagerar så här därför, kan bara inte ta hur lång tid som helst att vänja om tycker jag, men som den väntlösa kvinna jag är känns varje dag som ett år :p Fortsätter som ett tag tillbaka med extra träning på just vekryggen, för att stärka upp – eftersom min buk är så tung och även bysten så behövs det mycket styrka där.

Bröstsmärtorna har precis sinat ut, allergin hann jag få stopp på precis innan det blev mer akut så nu är det bara ytterst små utslag kvar på fotknölarna. Och nu allt detta, jag blir väldigt less faktiskt. Fick avboka, eller ja J fick ringa och avboka följeslagare och mötet med hälsorådgivaren idag och träningen var inte ens att tänka på. Blir så besviken på min kropp alltså. Jag undrar många gånger vem voodoodocka jag är?!

Deppade ihop nu ikväll när jag vaknade till liv och käkade en stor chokladkaka. Och tror ni man mår bättre sedan.. nä inte ens den där euforiska känslan man fick förut dök upp, så det kalaset var helt bortkastat. Men så här i efterhand är jag såklart glad för detta.

Snälla skänk mig energi nu för det känns som kroppen bara bestämt sig för att jobba emot mig och inte med mig.

Först var jag inte på väg att ta mig iväg för helgens kraftiga bröstsmärtor har inte gett med sig helt ännu. Men jag tog mig i väg emot alla odds och körde samma pass som jag gjort sista tiden. Det är så att jag blev imponerad av mig själv faktiskt.

I helgen så var smärtorna helt olidliga och jag kunde inte ens svälja min saliv och fick dricka bedövning flera gånger, jag fick också äta massor av bröd som skulle suga upp magsyran och även glass i mängder – det smakade fan med allt socker men tyvärr hade jag inget val… glassen lägger sig som ett litet täcke i magen och kyler samtidigt så det ger ett kort välbehag. Känns fördärvligt men vad hade jag för val liksom. Idag ska jag verkligen försöka stå ut utan glassen i alla fall. Just nu känns det uthärdligt i alla fall.

Nu blir det lugnt resten av dagen och mina knän får välbehövlig vila. Dom protesterar rätt rejält nu. Tror jag får lägga på lite kyla en stund.

Jag har ibland upp emot 3000 unika besökare per dygn, men snittet är 1500.

Häromdagen fick jag veta att one.com inte har så bra servrar och räknar med att man ska ha ungefär 200 besökare i veckan! Förstår inte riktigt hur dom tänkt där faktiskt, vill dom inte ha stora sidor som kunder? Dom erbjuder olika paket för olika priser man alla paketen erbjuder bara större utrymme på databasen. Inget om bättre server alltså.

Så ja ni förstår säkert varför jag funderar på att byta. Har fått ett tips på annat webbhotell som jag kollar upp nu. Ni läsare, vad har ni för webbhotell, har ni något att rekommendera som har bättre servrar?
Min sidas laddningshastighet har varit rent dålig och seg. Efter upprensning av databas, tillägg, andra teman samt bilder på startsidan så sjönk hastigheten något men inte så det blev tillräckligt bra ändå. Resten av den sega laddningstiden beror på att servern inte riktigt klarar av mängden trafik hos mig. Jag märker faktiskt att det blir segare på eftermiddag och kväll.

Ge mig era tips nu, behöver veta väldigt fort!

Edit: Fick just svar igen från one.com

Hejsan! Vi flyttar dig till en servertyp som är lite mer anpassad för den typens sida du har. Så avvakta ett dygn och hör av dig om du fortfarande skulle uppleva problem. Vi kan se att du även läser in en hel del externt innehåll, och det kan även vara detta som ställer till med problem. Men det kan vi kika närmare på om problemet skulle kvarstå.

Med vänlig hälsning / Best Regards

SUPPORTEN
———————————-
One.com

Web-site: http://www.one.com
———————————

Jag avvaktar därför nåt beslut och ser om kanske det ordnar sig med den nya servern jag har fått.