Var som bekant iväg på MRT-röntgen av hjärna och halsrygg i söndags.

Jag har både längtat och gruvat mig inför detta och det var med blandade känslor jag gav mig av. Mamma skulle möta upp vid sjukhuset och J gick med mig ner. Under promenaden ner fick jag både lust att bara gå hem igen och bara strunta i allt, och jag hann med tre panikångestattacker.. och då bor jag relativt nära sjukhuset. Väl nere fick vi sitta och vänta lite och sen blev det dags att svida om till er urtjusig blå onesize skjorta – ja ni kan ju själva lista ut hur det såg ut med min kroppshydda.. jag ville inte ens gå ut ur omklädningshytten och gå förbi alla andra som sat där och väntade. Skjortan täckte knappt tuttarna och min rumpa blev rejält definierad i outfit:en :p hade ju så här i efterhand passat att lägga upp som dagens outfit.. kanske. Nä men huga det besparar jag er.

Sen blev det att svara på lite frågor. Och då bad jag om lite lugnande eftersom man ändå ska ligga fast i den där maskinen en längre tid och jag redan haft lite panikångest. Jag är inte rädd för trånga utrymmen och så men jag var allmänt rädd bara och det kändes som en bra försäkring till en bättre upplevelse. Sagt och gjort, så fick det bli. Sen blev det att börja lägga sig tillrätta på ”båren” och passa in huvudet i formen som satt fast uppe på båren.

Därefter satte sköterskan nål och marinerade mitt blod med lite lugnande. Fick jag öronproppar, hörlurar och sen en ögonmask. Sen satte de fast en stor plastgrej över hela skallen så den blev liksom fixerad. Jag bad om en filt och därefter skjutsades jag in i maskinen. Då var jag så lugn och avslappnad och kunde knappt prata. Jag fick välja musik i hörlurarna och tog Vivaldi som jag finner mycket lugn i. Lite instruktioner lämnades och sen satte maskinen igång. Det hamrade, smällde, klappade knackade och alla andra möjliga ljud förekom. Emellanåt pratade sjuksköterskan med mig och sen fortsatte det med nya bilder. Jag vet inte alls hur länge det tog men hela undersökningen gick väldigt bra.. det lugnande gick ur ganska snabbt men jag var lite yr och vinglig även när jag skulle stiga upp. Efteråt frågade jag om jag kunde få en bild med mig men det gick inte innan läkaren kikat på det men jag fick iaf kika på skärmen och se bara hur allt såg ut lite snabbt. Man såg typ allt kan man säga, helt fantastiskt vilka maskiner det finns – om något felar i min skalle som syns, så ser man det garanterat på alla dessa bilder.

Efteråt bjöd mammis oss på fika och sen blev det en sväng på stan.

…och då började helvetet. Det bara högg till i huvudet och gjorde sjukt ont. Mina tårar började rinna och jag ville bara skrika. Vi gick vidare och hoppades att det skulle ge med sig. Vi följde mamma till hennes skjuts men det onda bara fortsatte och efter en stund kändes det rent av som någon satt och skär upp min hjärna som när man hackar lök. Svårt att förklara hur olika smärtor ter sig men för att visualisera det lite för er. Den mest intensiva smärtan sinade ut efter en längre stund och vi kunde bege oss hem igen. J tyckte vi skulle åka buss när det blev sådär men jag hade bestämt att vi skulle gå och då skulle ingen smärta få ta över kommandot, så vi gick hem igen. Det var drygt och jag blev yr och illamående flera gånger men jag gav mig inte så hem kom vi även om det tog lite längre tid.

Svaret har inte kommit ännu och det kan ta ett tag. Det kommer till min vårdcentral. Eftersom jag sista tiden haft olika läkare där och jag mest blir förvirrad håller jag nu på att försöka få till så jag får en helt ny fast läkare för att slippa detta. Ska också få till så jag får en b-12-brist-utredning, det ska finnas ett speciellt blodprov som visar b-12värdet mer exakt som man kan kräva, så det ska jag göra. För jag står fast vid att jag tror det är just sån brist och samtidigt affirmerar (stava?) jag detta eftersom jag tror på sånt.