För mig innebär det väldigt viktiga delar men tyvärr har jag inte haft chansen att särskilt många gånger uppleva den på allvar. Vänskap är mycket djupare än att man bara hälsa på varandra ute, man var gamla klasspolare eller har en enkel relation på Internet. En vänskapsrelation i mina ögon är något tajt, ett verktyg i livet som får dig må bra, som är ärlig och säger sanningen, någon man kan lita på i vått och torrt.
I en vänskapsrelation – och då menar jag en RIKTIGT tight relation – ingår många kryddor; glädje, tårar, sorg, smärta, osämja, bråk, skratt, rädsla.. ja you name it!
En vänskapsrelation som bara handlar om att prata om ditt o datt och aldrig berör ens alla olika sidor och känslor är inte riktig vänskap. Vänskap ska märkas, kännas och vara vattentät. Man ska kunna ha skilda åsikter i olika lägen men ändå stå vid varandras sida. Man ska våga vara sig själv helt och hållet, lite på varandra till 200%. För att man ska våga lita på varandra måste man givetvis också behålla vännens hemligheter inlåsta hos sig själv. Aldrig, även om det hängde på liv eller död, ska hemligheterna vara bevarade i säkert förvar.
Man ska våga vara ärlig, kanske inte så det smärtar men ändå ärlig fast på ett snällare vis. Jag skulle aldrig uppskatta om någon inte sa vad personen tycker i ett läge även om det inte är till min fördel. Ärlighet är enormt viktig och går inte alls ut på att såra, delar man inte åsikt är det bara att acceptera, ingen är den andre lik och man kan inte anta att alla ska tycka precis som sig själv och sen också tro att alla som inte håller med bara vill såra.
Personligen har jag erfarenheter av flera människor som enbart tror att man ska tycka lika och gör man inte det är man elak och bara ute för att såra. Att leva i såna relationer är mycket jobbigt och man kan aldrig slappna av riktigt.
Sanningen då.
Det jävligaste i en vändrelation är nog när ena parten inte jämt håller sig till sanningen. Hur många gånger har man inte fått osanningar som olika ursäkter för att man inte kan träffas/prata/chatta eller vad det nu handlar om – och sedan genomskådat det hela. jag har väldigt lätt att genomskåda människor och analyserar jämt situationer, lika gäller allt, så när en person ljuger upptäcks det fort och man blir bara ledsen. För det första, varför ska man ens ljuga? Varför vågar man inte säga sanningen att man tex inte orkade? För det andra visar det bara hur oseriös man är som vän.
Jag har någon vän här och var som faktiskt drar små vita lögner då och då och det känns inget vidare. Jag har efter lite rannsakande beslutat att börja konfrontera det hela. Jag lärf mista någon på kuppen men då får det bli så, för som jag redan deklarerat så kan man inte räkna såna till riktiga vänner. Vita lögner är inte så farliga tänker ni men för mig är alla typer av lögner illa och något jag avskyr. I vänskap ska det inte finnas nåt som har med lögner att göra.
Folk som ägnar sig åt att ljuga och inte vågar stå för sig själv borde ta sig en funderare, jag menar man gör ju bara bort sig själv som person.
Jag har alltid haft svårt att hitta någon som är nästintill det jag beskriver, hade en några som liten som jag hade grymt kul med men man har liksom vuxit ifrån varandra. Som tonåring hade jag en riktigt riktigt tajt vän och vi visste vart vi hade varandra, tills en kille kom in i bilden. Som förbjöd vår vänskap. Sen har vi träffats några gånger på senare år men något blev förstört och jag tror aldrig vi kan återuppbygga det som var. Henne saknar jag ofta och önskar jag åtminstone ska finna någon likadan. Men sånt är svårt som attan tycker jag. Visst försöker jag men hela tiden får jag känslan att jag ger mycket mer än vad jag får tillbaka – så ska det ju inte vara.
En relation ska ju ge alla berörda lika mycket.
Hur hittar man egentligen RIKTIGA vänner? Jag vill HA nu!
Även om jag snart kommer flytta är ju inte det ett hinder, man har ju internet plus att man får åka och hälsa på varandra. Avstånd är det minsta bekymret.
