Vår lila skinnsoffa är en kär ägodel, dels för dess komfort dels för dess skönhet och dels för att den är rätt unik med sin färg.

Sen jag fick oönskat främmande i min kropp har jag spenderat större delen av dygnets timmar i denna. Jag är fortfarande sjuk, imorgon har det gått en vecka. Febern kommer lite då och då, men är klart mindre. Lederna värker dock ganska så rejält ännu, pannan spränger, lika över näspartiet (som vid bihåleinflammation) tror dock det kommer släppa snart. Hostan är nog jobbigast just nu, nästan så det finns risk att hosta till sig en spricka i ett revben… det vill jag GÄRNA undvika.

Har en hostmedicin som J köpt som smakar salmiak och heter nåt på Q – ljuvligt god iaf. Men jag har inte vågat ta nåt nu sista dagarna för min tunga som redan åker rullstol har nu blivit helt fucked up! Funderar om det har nåt samband.

Förutom att den fortfarande har förminskad känsel så svider/värker/bränner den nu, inte hela men som en bred rand i mitten. Och den är illröd. Den gör lite mindre ont idag och har blivit sträv? För att den håller på att läka kanske.. har ingen aning men jag har inte bränt mig eller så, det bara kom. Har sköljt en massa med klorhexidin eller vad det heter och hoppas på förbättring för nu vill jag inte äta alls.

Och som vanligt vill inte min kropp vara lagom utan mer åt det extrema hållet så jag har nu sen i lördags varit marmorerad med nässelutslag (urtikaria) – idag kan jag inte börja riktigt på fingrar för dom är så svullna. Ansiktet var nästan helt täckt häromdagen och helt lila. Inte ens jag själv kände igen mig. Nu börjar också utslagen ploppa upp på snippan och det är rent obehagligt – så det får bli en shot med kortison och hoppas på det bästa.

Inatt hoppas jag kunna sova med J också, men allt beror på hosta och skit. Vill inte hålla honom vaken så då entrar jag soffan istället. Fungerar bra, jag är van sen liten att få sova på soffan när jag var sjuk – men jag saknar hans närhet.. men å andra sidan vill man inte vara så nära varandra när man är sjuk. Tjingeling!